gravida
Fall 1. En 30-årig papperslös kvinna våldtas på en gata i Stockholm. Eftersom hon riskerar utvisning om hon går till polisen anmäler hon inte det inträffade, och hon vågar heller inte gå till
sjukhus. Våldtäkten leder till graviditet. Mödravårdscentralen vägrar att göra kontroller, eftersom hon inte kan betala den fulla kostnaden, 500 kronor, för varje barnmorskebesök. Hon bor omväxlande hos vänner och på gatan, mår fysiskt och psykiskt allt sämre och får allt svårare att överleva ekonomiskt, eftersom graviditeten gör henne alltmer begränsad i vilka svartjobb hon kan ta. Flera kvinnojourer kontaktas, men de vill inte ta emot kvinnan eftersom hon är papperslös.
Fall 2. En gömd gravid kvinna vägras mödravård i Skåne. När hon får värkar vägrar också sjukhuset att ta emot henne. Hon tvingas resa till Göteborg, där hon förlöses.
Fall 3. En 21-årig kvinna med oklar juridisk status avlider tolv dagar efter förlossningen. Under graviditeten uppvisar hon tecken till toxikos och remitteras till specialistmödravården.
Hon avbokar alla besök, eftersom hon inte kan betala för dem. Då hon kommer till sjukhuset för att förlösas har hon mycket låga albumin- och trombocytvärden. I samband med förlossningen
får hon en kraftig blödning. Blödningen fortsätter efter utskrivningen, och elva dagar efter förlossningen tar maken kontakt med sjukhuset, som rekommenderar att man avvaktar.
De åker ändå till sjukhuset, där man konstaterar att kvinnan blöder kraftigt och man gör en akut exceres. Under operationen tilltar blödningen, och Hb sjunker till 36 g/l. Hon avlider
efterförloppet. Vid obduktionen konstateras att den kvinnan avlidit av en hjärtinfarkt och att hon visade tecken att ha haft ytterligare en. Fallet utreds enligt Lex Maria.
Fall 4. En papperslös gravid kvinna mår allt sämre. Hon är yr och orkeslös. Hon söker hjälp på mödravårdscentralen, men eftersom hon inte kan betala får hon ingen hjälp. I graviditetsvecka
30 blir hon akut försämrad och förlöses med akut sectio på grund av svår graviditetstoxikos. Barnet, en gosse, är gravt tillväxthämmat och kräver avancerad neonatalvård. Modern får komplikationer i form av en underbenstrombos, som kräver lång efterbehandling.
Fall 5. En papperslös kvinna visar sig vara HIV-positiv. Eftersom hon inte varit på mödravårdskontroller under graviditeten ställs diagnosen först dagen efter barnet fötts. Inte förrän
då kan profylax för att hindra smittöverföring till barnet påbörjas.
Kommentar om gravida
I en studie av papperslösa inom Stockholmsregionen fann man att 63 procent av patienterna på en frivilligklinik för papperslösa var kvinnor. 25 procent av dem hade gynekologiska problem och 12 procent var gravida och utan tillgång till mödrahälsovård2. Papperslösa kvinnor, särskilt ensamstående, är enligt vår erfarenhet en extremt utsatt grupp i och med deras beroende av hjälp för att lösa boende, ekonomi och liknande basala frågor för sin överlevnad. Vår erfarenhet är att det är vanligt att man nekas mödrahälsovård och att samhällets skyddsorgan för utsatta kvinnor, t ex kvinnojourer, inte tycks omfatta denna utsatta grupp, som därigenom utsätts för
ytterligare diskriminering.
HIV-behandling till gravida från vecka 20, profylax med läkemedel under förlossningen, kejsarsnitt, medicinering av barnet och att barnet inte ammas minskar risken för smitta till barnet till <2 procent. Utan åtgärder anses risken för smitta bara 26–30 procent. Barnet i Fall 5 hade tur och klarade sig.
