svårt sjuka

 

Nytt fall från Deltastiftelsen, Skåne. En 89 årig kvinna som drabbats av stroke och har de flesta av sina funktioner utslagna har inte fått uppehållstillstånd. Hon är förlamad, har afasi, är blind, hade troligen en demens sedan tidigare och klarar ingenting själv. Hon kommer från ett afrikanskt land. I hemlandet har hon två levande släktingar men ingen av dem kan ta hand om henne. Sonen är narkoman och dottern är själv svårt sjuk och har inget fast boende. I Sverige bor hon hos ett barnbarn som har sjukvårdsutbildning och inget hellre vill än att ta hand om henne. Beslutet har vunnit laga kraft och två läkarintyg har inte ändrat något. Enligt migrationsverket finns inga humanitära skäl för att ge denna 89 åriga kvinna uppehållstillstånd.

 

Nytt fall från Deltastiftelsen, Skåne. En 22 årig kvinna från Palestina har en hjärnskada och är döv. I 2 års åldern fick hon en febersjukdom som orsakade denna skada. Hon har inget språk och har stora svårigheter att förmedla sig med omvärlden. Hon växte upp hos mamma. Men mamma dödades i förra kriget och efter det har hon ingen i Palestina som kan ta hand om henne. Hon är därför hänvisad till ett liv på gatan. I Sverige har hon en bror som gärna vill ta hand om henne. Hennes handikapp och utsatthet utgör inget skäl för uppehållstillstånd.

Fall 6. En äldre kvinna, enda anhörig till en son med uppehållstillstånd i Sverige, som fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd söker akutmottagningen på grund av bröstsmärtor. Lungröntgen visar en rundad förändring i mediastinum. Hon remitteras till lungmedicin för att utesluta en malign tumör. Där bedöms kvinnan av en överläkare, som skriver remiss för datortomografi. En sjuksköterska stoppar remissen, eftersom patienten är gömd. Då kliniken för papperslösa kontaktar verksamhetschefen medger han efter en stunds diskussion att detta nog är att bedöma som akut och att han ska ordna med undersökningen. Men ingenting händer. Vi kontaktar honom igen vid flera tillfällen, han lovar varje gång att undersökningen ska göras, men ingenting händer. Sex månader efter att kvinnan sökte akut svullnar hon på halsen och söker åter på akutmottagningen. Först då görs datortomografi och därefter en biopsi, som bekräftar att hon har cancer. Efter att hon fått sin cancerdiagnos får hon uppehållstillstånd. Hon opereras och får behandling. Lungkliniken skickar en räkning på 18 000 kronor för den vård hon fått före uppehållstillståndet, och den går vidare till indrivning då kvinnan saknar möjlighet att betala räkningen. Ytterligare sex månader
senare, ett år efter att hon först sökte, upptäcks metastaser på flera ställen i ryggen. Hon avlider senare.

Fall 7. En äldre gömd man, storrökare, utvecklar långvarig heshet. På Rosengrenska kliniken för papperslösa uppmanas han gång på gång att söka på Sahlgrenska Universitetssjukhuset
(SU), men han vågar inte. Efter flera månader kommer han till sjukhuset, där man diagnostiserar larynxcancer. Han får en tid hos överläkaren, som säger att det är för dyrt att ge honom
strålbehandling och att han i stället kan åka till det land han flytt ifrån för strålbehandling där.
Då SU fattat beslut om en tydlig och generös policy för papperslösa i enlighet med internationella mänskliga rättighetskonventioner och medicinskt etiska grunder [3] tar Rosengrenska kontakt med sjukhusledningen via SUs Etiskt forum. Chefsläkaren reagerar med kraft, och tillsammans med områdeschefen ser man till att patienten ges behandling.